“Delegationen från Nadjran awisade Profetens (gfvh) inbjudan att omfamna den nya tron. Profeten (gfvh) respekterade deras val.
Innan de skulle resa hem bad delegationen om att få uträtta sina böner i moskén. Följeslagarna som var närvarande ville inledningsvis inte tillåta dem detta men Profeten (gfvh) sa åt dem:
“Låt dem be!”
De bad i moskén i riktning mot öst. Innan de avreste erbjöd de Profeten (gfvh) att skicka med en lärd muslim som skulle leva med dem för att besvara deras frågor om islam och i behov döma i olika tvistemål i deras rike. Abu Ubaydah ibn al-Jarrah, utvaldes av Profeten (gfvh) för detta ändamål.
Den kristna delegationen återvände hem med Abu Ubaydah. De hade kommit till Medina, frågat om den nya tron, lyssnat på svaren, lagt fram sina argument, bett inuti moskén, sovit över i moskén iklädda sina religiösa symboler och åkt hem som kristna utan att fara illa. Total religionsfrihet rådde.
I Koranen står det: “Tvång skall inte förekomma i trosfrågor.” (Koranen 2:256)
I berättelsen då Jafar ibn Abu Talib utfrågades av Abbesiniens konung Negus lär vi oss också hur denna religionsdialog bör föras. Efter att Jafar ibn Abu Talib hade förklarat muslimernas religiösa ståndpunkt deklarerade Negus: “Det är otvivelaktigt att detta budskap och det budskap som emanerade från Jesus kommer från samma Ijuskälla.’
/ Det sista Sändebudet , Salih Tufekcioglu
